”De sade det som krävdes för att hålla dig lugn medan du skrev under dokumenten som överlät dina driftlicenser”, svarade Arthur. Han flyttade blicken förbi Derek, mot Sienna som satt stelnad i passagerarsätet med hakan hängande av skräck. ”Och vad gäller den unga damen som sitter i ditt fordon, iklädd fru Halstons skräddarsydda kashmirbadrock – jag skulle råda henne att genast hämta sina personliga tillhörigheter från gästflygeln. Sheriffens biträden och en flyttfirma anländer för att inventera egendomen klockan 15:00 prick.”
Innan Derek hann få fram ett enda ord till, hördes det rytmiska mullret från tunga dieselmotorer längs den privata uppfarten bakom Arthurs bil.
Två massiva, omärkta svarta lastbilar – tillhörande ett ledande företag inom kommersiella flyttar och återtagande av tillgångar – rullade smidigt in genom de öppna grindarna. Efter dem kom en polisbil, vars varningsljus blinkade ljudlöst i gult.
Evelyn drog efter andan i ett gällt, kvävt ljud. Hon grep tag om bröstet och snubblade bakåt, tills hon stötte emot sidan på Porschen. ”Nej… nej, det här får inte hända! Vi är familjen Halston! Vi ska ta emot Richmonds handelskammare i kväll! Cateringfirman kommer om två timmar!”
”Era kvällsplaner är officiellt inställda, fru Halston”, sade Arthur och klev åt sidan när det första teamet av professionella flyttgubbar – klädda i enhetliga, mörka uniformer och med skrivplattor i händerna – marscherade förbi honom mot huvudentrén till Riverstone Manor.
Arthur stack in det juridiska dokumentet under vindrutetorkaren på Dereks Porsche, skickade en artig men knivskarp nick mot den fullständigt knäckte företagsmagnaten och vände sedan tillbaka mot sin väntande Maybach.
”God dag, herr Halston”, sade Arthur över axeln medan han öppnade bildörren. ”Jag föreslår att ni letar upp ett riktigt bra hotell. Era företagskort spärrades för tjugo minuter sedan.”






