Dr. Lewis använde en steril sax för att klippa bort det förstörda linnetyget. När han rengjorde såren med koksaltlösning grep jag tag i armstöden tills mina knogar blev elfenbensfärgade, men jag gav inte ifrån mig ett ljud. Jag hade lärt mig för länge sedan att skrik aldrig förkortade en prövning; det var bara underhållning för den som höll piskan.
”Djupa hematom”, anmärkte Dr. Lewis tyst. ”Två skärsår kräver fjärilsförslutningar. Den silverfärgade kanten på skörden slet sönder köttet. Hon kommer att få ärrbildning om vi inte är noggranna.”
”Laga det”, sa Dominic. ”Inga ärr.”
”Jag är trettiotre, herr Vale”, sa jag med hes röst av eldens torra hetta. ”Ett par ärr kommer inte att förstöra min debutantsäsong.”
Dominic tittade ner på mig med mörka ögon. ”Du är inte debutant. Och ingen blöder i mitt hus utan att betalning tas ut från den person som orsakade det.”
Dr. Lewis arbetade effektivt, applicerade antiseptisk medel, förslöt de trasiga kanterna med kirurgtejp och lindade in min axel i en tät, andningsbar gasbindsele. Han räckte mig två tabletter och ett glas vatten.
”Kodein”, sa läkaren. ”För svullnaden.”
”Tack, doktor, men jag föredrar ett klart huvud”, svarade jag och lämnade pillren på silverbrickan och drack bara vattnet.
Dr. Lewis tittade på Dominic, nickade en gång, packade sin väska och smet ut ur rummet medan han stängde de tunga dörrarna bakom sig.
Tystnaden återvände, tjock och elektrisk.
Dominic gick till sitt skrivbord, tog upp telefonen och tryckte på skärmen en gång. Han satte den på högtalare.
Callums röst kom ur högtalaren. ”Chefen. Dr. Aris gjorde masspektrometrin. Akonitin. Rent munklocksextrakt, stabiliserat med dimetylsulfoxid för att påskynda absorptionen genom magslemhinnan. Två klunkar skulle ha orsakat ventrikulär arytmi inom fyra minuter. Tydlig hjärtinfarkt. Ospårbar om inte rättsläkaren gjorde en riktad alkaloidscreening.”
”Förstått”, sa Dominic. ”Var är Carringtons?”
“Pierce är i biblioteket och går fram och tillbaka och gräver hål i din matta. Blair är i gästsviten och kastar Lalique-kristall på tapeten.”
”Behåll dem där. Placera fyra män i korridoren.” Dominic lade på.
Han lade ner telefonen och gick bort till wingbacken mittemot min. Han satte sig, framåtlutad med armbågarna i knäna och händerna knäppta.
”Nora Vance”, sa han mjukt.
Att höra mitt riktiga efternamn uttalat med den där låga, mullrande barytonen fick mig att rysa i magen.
”Du var den yngsta seniorrevisorn på Sterling & Cross”, sa han, hans röst sjönk ner i den tysta rytmen hos en utredare som lade fram obestridda fakta. ”Du avslöjade ett utländskt penningtvättsnätverk värt åttahundra miljoner dollar som dirigerats via falska skalbolag i Panama och Caymanöarna. Tre veckor innan du kunde lämna in dina resultat till SEC hittades femton miljoner dollar som dirigerats till ett utländskt konto i din mors namn. Dokumenten bar din digitala signatur. Din fästman, Julian Thorne, vittnade om att du hade kontaktat honom och frågat hur man skulle rensa kapitalet.”
”Det var Julian som flyttade pengarna”, sa jag, med kallt och platt ord. ”Han använde mina meriter medan jag låg på sjukhus med lunginflammation den vintern. Han matade företaget med falska stockar. När styrelsen konfronterade honom kastade han mig under hjulen på den maskin han byggt.”
”Du avtjänade sexton månader i en federal anstalt innan åtalet upphävdes på grund av en processuell teknikalitet”, fortsatte Dominic. ”Inte ett friande. Bara ett avskedande. Du förlorade din auktoriserade revisor, din licens, dina besparingar och din lägenhet. Du kom hit för åtta månader sedan under din mors flicknamn.”
Jag mötte hans grå ögon utan att blinka. ”Jag behövde fyra tusen dollar i månaden för att kunna hålla min mamma på minnesvårdshemmet i White Plains. Ashbourne House betalar tjugosex dollar i timmen och har sjukförsäkring. Det är den enda anledningen till att jag är här.”
”Du visste att vinet var förgiftat innan du ens kände lukten av korken, eller hur?” frågade han plötsligt.
Jag tittade på honom, lätt förvånad.
”Man läser människor på samma sätt som man läser balansräkningar”, sa Dominic och lutade sig närmare. ”Man tittade på Pierce Carringtons händer när han bar in den där lådan i servicerummet klockan åtta.”
”Hans andning var ytlig”, erkände jag. ”Hans pupiller var vidgade. Han vägrade låta bankettkaptenen packa upp karaffen. En man som levererar en vin värd fyrtiotusen dollar för att fira sin systers förlovning borde se arrogant ut. Pierce såg ut som en kurir som bar en olåst granat.”
Ett långsamt, skrämmande leende rörde vid Dominic Vales mungipa.
”Min fästmö slog dig för att hon tyckte att du var skit under hennes häl”, mumlade han. ”Och du lät henne göra det för att du visste att om du låg kvar skulle vinet blöta ner mattan innan någon hann hälla en droppe i mitt glas.”
“Jag gjorde det inte för dig”, ljög jag.
“Varför gjorde du det då, Nora?”
”För att mord är en kladdig grej”, sa jag och drog smokingen tätare över min bara, bandagerade axel. ”Och jag hade varit tvungen att städa golvet hur som helst.”
Dominic reste sig. Han var bredaxlad, imponerande och rörde sig med den rovgiriga grace som en toppjägare ägde varje kvadratcentimeter av sitt territorium. Han stannade rakt framför min stol och tittade ner på mig.
”Julian Thorne är för närvarande ekonomichefskonsult för Carrington Enterprises”, sa Dominic tyst.
Namnet träffade mig som kallt vatten som kastades mot ett öppet sår.
“Vad?”
”Carringtons försökte inte döda mig ikväll för att Pierce vill ha mitt territorium”, sa Dominic. ”De försökte döda mig för att Pierce drunknar i skulder. Och mannen som förvaltar deras konkursade offshore-portfölj – mannen som sa till dem att det enda sättet att undvika utmätning av deras hamnar var att döda mig – är din före detta fästman.”
Mina fingrar grävde sig fast i armstöden. Den pulserande känslan i axeln var plötsligt bortglömd, uppslukad av en kall, vitglödgad ilska som hade begravts under åtta månaders skrubbande av toaletter och putsande av silver.
”Är Julian Thorne här?” frågade jag, min röst knappt högre än en viskning.
”Han är i stan”, sa Dominic. ”Och imorgon bitti kommer han att inse att hans träff misslyckades. Vilket betyder att Carringtons kommer att få panik.”






